Cancer
Kategori: Allmänt
Jag har väldigt länge tänkt på att köpa ett sånt där "Fuck Cancer"-armband. Jag hoppas ni vet vad det är, och om inte, gå in på http://shop.ungcancer.se/bracelets och kolla.
Det är alltså armband som säljs till förmån för Ung Cancer. Och Ung Cancer är en ideell organisation för unga som drabbats av cancer, själva eller genom nära anhöriga.
Men det känns lite som att, "kolla här vad jag gör bara för att", om jag skulle köpa ett nu. För nu är ju jag på sätt och vis med i den där målgruppen.
Jag har inte haft någon kontakt med min pappa på många år. Senast jag pratade med honom var på telefon, för många år sedan, då han fräste "Dra åt helvete!" för att jag inte ville sitta många timmar i en bil med honom för att hälsa på min farmor som jag aldrig riktigt känt. Och före det såg jag honom ett antal år tidigare när han räckte över en kasse julklappar (från farmor, tror jag) till morfar ett år när vi firade jul.
Det var innan min moster dog, så det måste ja varit typ 06 eller så. Med andra ord: det var ett tag sen. Jag tror inte jag stött på honom alls sedan dess.
Men nu alltså. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva det här. Men telefonen ringde tidigare. Det var pappas fru? Sambo? Jag vet inte. Hans kvinna. Hon ringde och pratade med min mamma. Berättade att han visst har cancer. Ja, min pappa har alltså cancer.
Och nu är det meningen att... Vadå? Han ville träffas, sa han. Nu. Nu när han tydligen har cancer som har spridit sig. Nu vill han träffas och reda upp sånt där, pengar och arv och sånt.
Varför har han inte viljat träffas förrän han har fått cancer som har spridit sig?
Och vad är det meningen att jag ska göra? Självklart träffas? Ska jag bli Den Närvarande Dottern, till Den Frånvarande Pappan? Eller vad är det man gör i såna här situationer?
Jag vet inte. Inte alls, faktiskt.
Gubben är ju en fullkomlig främling för mig, en främling som var min pappa när jag var liten. Jag är en helt annan person nu, och han med. Med helt andra liv.
Och lite så tänker jag "Tänk om det bara är lögn?". Men vadå. Sånt ljuger man ju inte om. Så det är väl klart att jag ska träffa honom (jag tror det är självklart?) men just så värst mycket mer vet jag inte.
