vildponny.blogg.se

Jag har väldigt höga krav på mig själv. Jag har ett väldigt svartvitt tänk. Är det inte perfekt, så är det inte bra nog.

 

Det bör jag sluta med. Men alltså, jag vet inte om jag vill sluta med det? Jag VILL ju inte nöja mig med något som är halvbra, eller kanske inte ens det. ÄR det inte perfekt, då ÄR det inte det och då ÄR jag inte nöjd. Måste man nöja sig med medelmåttigt?

 

Som med ridningen. Jag red Arsaell (med reservation för felstavningar) igår, jättekul häst! Han är trevlig, snäll och fin. Men han är femgångare, och jag är så van med fyrgångare att jag inte kan rida femgångare. Med andra ord satt jag och kände mig som en nybörjare (trots >15 år i sadeln) som inte fick ordning på nånting. Att flera stycken sa att det såg bra ut hjälper inte. Det var inte bra nog. Så jag är ändå missnöjd med min prestation, hur "bra" jag än red honom. För det var inte perfekt.

 

Ja, så det är väl dagens tanke. Måste man lära sig att vara nöjd med mindre än det perfekta? Kan man inte istället jobba hårdare, träna mer, bli bättre, så man kan uppnå de höga kraven? Det är ju genom höga mål och hårda krav som man utvecklas, eller hur?

 

Sedan är det saker som händer som jag skulle vilja ventilera med någon, men det är lite ont om personer att ventilera med... Vettesjutton hur jag ska göra med det.