Jag kan inte sluta tänka på alla "tänk om".
Tänk om jag skulle byta häst.
Tänk om jag skulle skicka ett sms till X.
Tänk om jag skulle bli den som försvann.
Tänk om, tänk om, tänk om.

Men så länge jag har overklighetskänslor och annat skumt tänker jag inte ta nåt beslut alls. Istället fördriver jag tiden med att läsa hästannonser, köpa brun utan sol, kolla på Toddlers and Tiaras (somliga föräldrar är ju helt, helt sjuka!) och försöka få bort träningsvärken från i måndags så att jag kan springa igen. And that's pretty much all there's to it.